Det är tydligt att många kulturinstitutioner har det tufft nu, och det drabbar såklart även oss som jobbar som underleverantörer till dem. Det har hänt något med svensk kulturpolitik, det är kristallklart. Jag har varit med så många år nu och upplevt både upp- och nedgångar, men nu är det något annat. En mer populistisk kulturpolitik smyger sig in mer och mer, där kulturen alltmer förväntas stå på egna ben. Förödande säger jag. Kulturen behöver pengar, för att alla ska kunna ta del av ett stort och varierat utbud. Det ska inte kosta en förmögenhet att gå på en konsert med en professionell symfoniorkester, utan det ska vara tillgängligt för alla. Det ska inte heller vara omöjligt att driva amatörorkesterverksamhet för dem som vill spela på hobbynivå, utan här behövs bidrag till lokalhyra, dirigent m m. Kulturskolorna behöver ha välutbildade lärare, annars får vi inga egna musiker till de högre utbildningarna och inte heller till amatörmusiklivet. Listan för vad som behöver göras känns besvärande lång.

Jag är tacksam för att jag fortfarande har jobb, och jag klarar mig, men hur ser framtiden ut för dem som står i valet och kvalet att välja om de ska satsa på en musikkarriär eller inte?

För min del så ska jag, som vanligt, ha några produktioner med amatörorkestrar under spelåret. Bl a Katrineholms och Nyköpings symfoniorkestrar. Blir kärt återseende! Jag har också några roliga och utmanande beställningar på kompositioner. Ett orkesterverk och en hornkonsert. Jag mjukstartar lite nu med några Beatles-arr åt Nordiska Kammarorkestern.

Återkommer!