I natt, amerikansk östkusttid, fick jag besked om att en nära vän och brasskollega dött. Mitt i semesterresan, i solen och värmen fick jag veta att hans sjukdom blivit honom övermäktig. Jag sörjer honom som vän, och kommer att sakna honom enormt när jag då och då kommer att spela brasskvintett framöver. Vi hade, han och jag, en närmast telepatisk kontakt när vi spelade ihop. Vi förstod varandra helt och hållet,  och även när jag skrev arrangemang som jag visste att han skulle dirigera kände jag att han skulle förstå hur jag tänkt.

Jag önskar att du får frid nu Matts